Inte döma, fortsättning......

Bedömningar fungerar som regler. De dikterar vårt gensvar. När vi accepterar bedömningar, våra egna eller andras, är det lätt att vi ser på världen på ett statiskt sätt. Vår medvetna närvaro har försvunnit.
Vad vi säger är egentligen att vi inte behöver vara här, inte veta mer. Vi har gett upp vår rätt att välja. Vi gör bara som "vår bedömare" han, hon eller vi själva dikterat. Vi har alla mer eller mindre blivit betingade att handla på det här sättet sedan vi var barn.
Frekvensen av våra bedömningar säger mer om vårt sinnestillstånd än om världen omkring oss. Vi är sällan medvetna om det verkliga syftet med våra utvärderingar. Bedömningar är också ofta något som gör oss själva olyckliga.
Vi skapar våra erfarenheter av endast en händelse, oftast genom våra bedömningar av den, det vill säga vi tar ett steg bort från verkligheten. Vi lägger bedömningen mellan oss själva och den verklighet vi möter.
att lägga märke till nya saker, till nya detaljer i världen omkring oss, är själva essensen i att vara medvetet närvarande. När vi bedömer och inte är medvetna om att vi gör det, riskerar vi att bli offer för vårt eget sinnestillstånd och vårt sätt att tänka. Vi bör hålla i minnet att alla bedömningar som görs av människor är baserade på deras egna erfarenheter och behov. Antagandet att det finns absoluta kriterier kan leda oss fel, göra oss rädda att handla och få oss att ge upp allt för tidigt, kanske bara efter första försöket.
Vi tror många gånger att världen är stabil när den i själva verket hela tiden förändras. Det är våra tankemönster som inte förändras och våra bedömningar är alltid baserade på det förflutna. När vi accepterar en bedömning, säger vi samtidigt att vi inte behöver vara närvarande. Vi ger upp möjligheten att välja.
Vi tycker ofta inte heller om tvivel därför att vi tycker att vi borde veta. Men är det inte så att om det inte finns något tvivel så finns det inget val? Om vi blir medvetna om att tvivel tillåter val, kanske vi kan bli mer medvetet kreativa?
Det absolut svåraste med träningen i mindfulness är att avstå från bedömningar. Första steget i den processen är att överhuvudtaget bli medveten om att vi gör bedömningar och att vi gör dem i en närmast oavbruten följd i vårt dagliga liv. Vad fick du för tanke när du läste den senaste meningen? Kunde du låta bli att göra en bedömning?
Den kultur vi lever i har lärt oss att värdera och bedöma nästan allting som kommer i vår väg. Men med träning kan vi lära oss att se de hinder som vår kultur skapat och avstå från allt fler av våra bedömningar. Vi kan upptäcka att vårt sätt att tänka håller vår kreativitet och vårt engagemang tillbaka. I den bästa av världar vore ett totalt engagemang i livet normen. Kreativt engagemang i allt vi gör borde vara det naturliga gensvaret på det som sker i vår omgivning. Då tänker jag på det vardagliga i allt vi gör eller möter under en dag: i våra sinnesupplevelser och i mötet med andra människor.
För att ett sådant engagemang och en sådan kreativitet ska bli möjlig behöver vi ge upp våra många gånger statiska sätt att se på världen. Det är inte lätt. Tyvärr riskerar vi, med den skolning vi fått, att när vi en gång lärt oss någonting så slutar vi exprimentera, lära nytt och ha roligt. Vi går på autopilot.

"Mindfulness i vardagen" av Ola Schenström
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Susanne Mattsson » MediYoga Kursstart v.12:  ”Missar starten men sen kommer jagLängtar.....”

  • Therese bellstam » MediYoga Back Again:  ”Hej Jag vill gärna anmäla mej till yoga bas Tisdagar om plats finns kvar Vh / ..”

  • Sandra » MediYoga Bas, start 11/9:  ”Hej på dig. Vad hette den sidan på nätet du berätta om i tisdags . Mvh Sandra ”

  • Jessica blom » MediYoga Bas, start 11/9:  ”Hej Ann! Jag skulle gärna vilja hoppa på detta igen. Har ingen möjlighet att kom..”

  • Kattis Ljungströmmer » MediYoga 13 och 14 mars!:  ”Hej! Jag skulle vilja anmäla mig till MediYoga-kursen på onsdagar. Jag kommer oc..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln